Tänker på min "lilla" Berner sennen ( 1 år och 3 månader imorgon) ,att gå en kurs(?).
Han är iof lydig och alldeles alldeles underbar men tuggar fortfarande på oss och våra händer och nafsar i rumpan när man säger nej och vänder ryggen till för att ignorera, även på vissa som hälsar på med.
Inte varje gång eller hela tiden utan mer som "valpfasoner" när han blir upphetsad i sitt tillstånd.
Och han vill hälsa på alla hundar vi möter lite väl starkt. Bara lekfullt och glatt men alla vi möter är inte så intresserade av att hälsa tillbaks :( så han måste ju kunna ta hundmöten på ett civiliserat sätt. Bland alla dessa bajsnödiga småhundsägare som inte tränat deras hundar alls vid möten ,för det är så lätt att bara dra med dem i kopplet bjäffsandes(stackars de lilla liven)Men på hundspråk bjuder de upp till diskussion.
Tänkte då just att en kurs kan ge stimulans med andra hundar.
Stimulans och vana till Ozzy och verktyg till matte och husse.
Om det nu är valpfasoner eller inte, så att det inte blir en vana att tugga på armbågen på oss människor när han blir glad (hunden alltså). Han kan behöva lära sig lite hundspråk,att ett nej är ett nej från en annan hund. Det bara viftar han bort med svansen sin.
Rövarn blir med iof lite halvtokig ibland när han är glad men honom kan jag tygla. Jag säger bara "Nej"! Rövarn är jätteduktig och får en snus som "treat".
Sen tänker jag ett steg till och ser framför mig när vi är på....ja låt säga Agilitybana....hur Ozzy tar med sig tunneln man ska springa igenom, med sin underbart stora käft ,biter i ringen man ska hoppa igenom,tar med sig konan från slalombanan och så vidare.
Så jag är fortfarande i tänkstadiet. Han har ju inget akut behov. Trolla bort sig kan han redan. Så jag tänker vidare.
