Allt o inget samtidigt.

Nu kör vi. Jag ska försöka binda ihop säcken men kommer nog misslyckas. Läs ändå om du undrar.
Varför skriver jag så lite på vardagen?
Jo efter heltidsjobb (efter några år på 75%) så sitter jag mest o spelar på läppen i ett hörn hemma efter jobbet. Sedan att  jobbet är så givande äntligen så är det är helt ok att vara läppmusikant på kvällen.

Man har ju några år på nacken så rosten kommer smygande. Fattas en mutter här och en led där.
Glömde visst rekommendationen att träna sig fit.

Oooops.*målade ögonbrynen åker upp*

Men vardagen funkar ju. Varmt bad på kvällen så är nästa dag kirrad.

Nu har vi lillsemester och har åkt till landet för att övervaka skogshuggning. Inte som på gamla tiden. Inte en gubbe står o sågar med slapp fogsvans, utan 2 stycken monstertrucks med varsin chaufför gör det de ska.

Massa snygga lampor lyser upp både himmel och det som finns kvar av skogen.

Hunden fick reflex, Rövarn en öl o sen gick vi o kollade in maskinerna som jobbar ikväll.
 Innan det försökte vi komma upp för backen till landet med bilen men misslyckades denna gång. 5 försök sedan gav vi upp och bar upp alla viktiga saker som öl och kläder och 3 liter cocacola.
Vattnet är inte fungerbart just nu. Kommer inget ur kranen. För kallt.

Efter lite mat var det dags för utgiften, och det är lite mysigt att sitta på utedasset och se ut i mörkret med pannlampan på (nja lite tight resår på pannlampan men men) i kylan.
Erfarenhet hörrni. Sen att Rövarn stod en bit utanför o undrade flera gånger om jag var klar snart med stjärten i frigolithålet och prestationsångest över att behöva vara snabb, är en annan historia.
Vissa är mer naturliga och grejar grejerna snabbt. Sedan tvättas händerna i lössnön som Gud gett mig för att vattnet krånglar.

Det är riktigt kolsvart och helt underbart här.
Snö på er så hörs vi imorgon!