Ta nu ta nu ta nu...*Rövarn hoppar upp och ner*

Det finns en teaterföreställning som heter "Inga Rövare finns i skogen",men det finns det och den hörs.
Vi var på skogspromenad i den stillaste av skogar som går att finna.
Som att kliva igenom en osynlig port till en annan del av sanningen när träden blir flera.
Man "hör" tystnaden av verkligheten man lämnar bakom sig ju längre bort vi kommer från våran parkerade bil.

Mossa på marken ,dalar med riktigt fantasifulla formationer av stora rötter som inte längre lever. Blåbär på marken.
Andas,njuter,glömmer räkningar...........

-"HALLÅ,kolla...kolla då,vilken STOR D-A GRAN"!
*hör jag någon med hög röst och vaknar ur mitt lugn*

-"HALLÅ, kolla då,ta kort. Ta nu då" *exalterad röst*
-"Va"? "Ja vänta då (och fixar med kameran)...nu" *klick*
-"Nej vad gör du,jag måste ju vara med på bilden,annars kommer ingen aldrig tro hur stor granen är"

Här himlar jag med ögonen och inväntar Rövarns (ja det var såklart han som var med) färdigställande av sin pose vid stora tallen.

-"Nu, så ta nu då, ta nu, ta nu"
-"Stå still då"

*KLICK*


Rövare finns i skogen.

Men inte vet jag...är granen stor eller Rövarn liten? Just saying!