Oändlighet kanske. För på något sätt kommer alltid nästa dag och jag är kvar fast på nästa hållplats. Lite några timmar äldre bara.
Sådant funderar jag på medans farsan åker fram och tillbaks på livets bananskal,där höger är livet och vänster är döden. Vad nu döden är? Och livet? Om mitt liv är svaret,vad är då frågan?
Han iallafall bokstavligen låg med huvudet ner och fötterna upp i dag på akutmottagningen. Trycket, sa de!
Läkaren kändes trygg men hon var ca 15 år, underläkare. Jag blir alltid lika förvånad när det kommer in unga läkare med pipmaskiner och pilotbågar på glasögonen och faktiskt kan något. Att liksom både tänka på utseendet och plugga till läkare(?)
På min tid var det bara gamla farbröder med hår i öronen och ögonbryn så långa att de dolde en del av deras syn och stetoskop i öronen och armbandsklockan till hjälp för att mäta pulsen och en wirre som bedövning vid operationen.
Kanske Rövarn borde blivit doktor,han har ju utseendekriteriet med sig. Håret...i öronen...och ögonbrynen.
Men jag noppar av rubbet emellanåt för när han kommer hem efter jobbet och har murat en öppen spis så hänger både tegelsten och murarslev kvar annars i ansiktet.
Kanske jag tappade tråden va? Ork,bågar och murare? Vad har de gemensamt?
Det går bra nu.......................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar