Han smekte mjölet på bordet med en lätt rodnad på kinderna. Ödmjuk inför mjölets existens,exalterad med våta ögon inför mjölets och äggets fysiska möjlighet till sammansatt massa.
För att inte tala om persikorna,de vita. Med darr på rösten talade han om persikans mjukhet och smak. Just denna vita persika. Han talade lågmält och hela tiden med en liten tår på väg nerför den lätt röda kinden.
Kakan blev "naturnära" och hade "socker för själen" i sig.
Hörrö Ernst Kirchsteiger....... Du har mött din överman. Jag har alltid sagt när jag ser dig att du kommer pyssla dig till döds.
Men denna man med ögon som blir alldeles simmiga när det viftas med mjöl, vinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar